Nattklubb, ljudvandring och existensiell ångest. En föreställning om hjältinnor, och oss som älskar dem.

Vad innebär det att ha en fiktiv person som bästa vän? När världen överger en och man står naken i hagelstormen, kan en seriehjältinna då vara den som får en att återkräva rätten att leva? Ja, säger skådespelaren och serienörden Joséphine som hävdar att seriehjältinnan Modesty Blaise hjälpte henne ur en djup livskris.

Ö2 Scenkonst bjuder in Joséphine Wistedt och Svärmen i ett samarbete kring idoler, ensidig kärlek, att leva på lånad tid, och längtan efter en varm hand på axeln i en tid då allting svajar och sanning väger lättare än ett twitterinlägg. 

Från äventyrskantad soundwalk till burlesqueshow och existensiell ångest, ställs våra hjältinnor och vi själva mot väggen. I en glidning mellan det uppdiktade och det verkliga, via omslutande rum och fiktivt och dokumentärt material, rör sig berättandet mellan bakgatan i London, nattklubben i Paris och flickrummet i Åkersberga.

Modesty Blaise, hjältinnan, en ex-maffiaboss med starkt rättspatos, många älskare, och en enorm kapacitet att överleva. Och Joséphine, då, en ung kvinna i en våldsam relation som blir gravid och får ett barn som hon lämnar bort. Joséphines liv klingar mot Modestys, och de ställs mot varandra, fight för fight, serieruta för serieruta i ett undersökande av det politiska i det personliga och det allmängiltiga i det specifika. Mamsell, malströmmarna och jag bjuder in till en förförisk värld, där allt kan vara sanning eller lögn, och där lögnen är farligt enkel att svälja.